tisdag 24 mars 2009

Om att försöka avsluta något...

För något halvår sen så frågade min mamma mig om jag vid tillfälle kunde ta reda på lite mer om min pappas släkt. Till saken hör nu att den man jag kallar pappa idag har adopterat mig i vuxen ålder. Därför har jag inte blandat in honom och hans släkt (ja även min släkt numera) i min släktforskning.

Enligt min mamma undrade pappa över hans efternamn, var det kom ifrån, vem som var den första som hade det namnet. Nu kan ju det här i många fall vara ett evigt släktforskande, men eftersom min pappa har ett knektnamn, så visade de sig att det inte var så många generationer bakåt som jag behövde gå.

Nu är det ju så att när jag gör något så gör jag det grundligt fortsatte jag forskningen även efter att jag hittat den förste som tagit det efternamn som min pappa har idag. Släktträdet växte sen i en rasande fart och jag insåg att jag nog aldrig skulle känna att nu, nu är det dags att lämna över trädet till pappa.

Men nu har jag i alla fall bestämt mig. Till påsk ska jag försöka få det så pass klart att jag kan lämna över det till honom. Han vet nämligen ingenting om detta... Det är min mamma som försett mig med en del grundläggande uppgifter så att jag kom igång, sen har det bara trillat på. Hur roligt som helst :)

Tyvärr har nu min egen släktforskning kommit lite i skymundan sista tiden, men efter påsk hoppas jag kunna ta upp den igen. Planen är att jag under april/maj månad ska bege mig dit större delen av min släkt kommer ifrån - Örebro Län. Tills dess hoppas jag att jag kunnat nosa rätt på så många gårdar som möjligt där släktingar bott, så att jag även kan få besöka dem, eller platserna där de låg.

/Liza..